Hej! Själv är jag anhörig till 2 familjemedlemmar med manodepressivitet och min största drömm vore att de kunde få vård hemma under sina maniska perioder. Då menar jag att tvångsvården behövs då de inte har insikt i att de behöver det.Man kan förvisso diskutera tillvägagångsättet för vården men kärnan i frågan kommer endå att förbli hur får vi människor att må "bra"?Med bra menar jag tillhöra och förstå verkligheten.Håller med om att psykiatrin är i sig usel oc har hört många gånger i kontakt medpolitikerna att det är inte bristen på resurser utan på kompetens hos sjukvården. Om detta stämmer ärdet skandal och då betyder det att kunskapen om vad patienten behöver är bristfälig men kunskapen om anhörigas behov kommer alltid i skuggan av "hetsjakten".Visst behöver man mera vångsvård på patienter utan insikt och det är min fasta övertygelse och erfarenhet Elma