Var inne och såg dokumentären. Väldigt intressant! Dessutom fick jag en tankeställare när det kommer till antidepressiva mediciner. Att gå i terapi är väldit bra men därmed inte sagt att det kan lösa en kemisk obalans. (Lika lite som att ett piller kan lösa sociala problem). Balans är väl det bästa. Men som de sa i dokumentären en diabetiker behöver sitt insulin och en deprimerad människa behandling (vilken den nu än är).

Hej Hoja! Tyvärr missade jag själv den dokumentär jag tipsade om... Men jag håller med om det du tar upp och det påminner om det de pratade om i depressionsskolan. Medicin i kombination med terapi brukar ge bäst resultat. Ibland funkar det utmärkt med enbart det ena eller det andra, men oftas funkar en kombination bäst.

Dokumentären ligger kvar på svt. Kan inte riktigt komma ihåg hur man hittar den men tror man går genom "dokument inifrån" web-tv. Jag tyckte att dokumentären var intressant och ger hopp för alla deprimerade att det kan finnas en väg tillbaka.

Per Lapins är väldigt självutlämnande, de filmar i hans lägenheten när han mår som sämst och där råder fullständigt KAOS och senare berättar han själv om att när han var så dålig kunde han inte alls se vilken katastrofal röra han levde i. Man får följa honom när han är som mår som sämst fram till dess att han mår bättre. Jag tyckte om att han säger att bara för att depressionen gått tillbaka så har inte alla övriga problem i hans liv försvunnit. Alltså inget "rosa skimmer", livet har sina "ups and downs".

Det finns folk som reagerat på att dokumentären är som en reklampelare för antidepressiva och ect. Jag tycker snarare att den informerar om att det inte är så farligt att ta hjälp av läkemedel. jag har själv varit så rädd för antidepressiva men nu känner jag att efter den här filmen ser jag lite annorlunda på dem.