I en gammal blogg (originalet ligger ej ute) kan man se hur tankarna på Sinnet.nu började ta form. Den 24 april 2004 sker vändpunkten. Det är härligt att läsa! Jag blir riktigt glad!

Desto tråkigare är den nuvarande situationen... Jag lyckades inte förankra projektet så att pilotåret fortsatte med en seriös satsning. I somras blev jag arbetslös. Min (redan mycket låga!) ersättning från a-kassan börjar snart sänkas. Jag har mått dåligt ända sedan i höstas på grund av att stödet inte funnits från föreningarna - eller kanske snarare att jag inte nått ut... Mina egna spöken har tittat upp och ställt till det. Jag har inte lyckats vara speciellt drivande, gjort påstötningar eller spritt idén på ett mer aktivt sätt.

Frivilligföreningarna har fullt upp med sitt. Jag ser att de skulle vinna med en modern webbstrategi, men når inte ut till dem.

Nu har jag några trådar ute, vilket är väldigt bra, men saker och ting har alltså gått absurt långsamt. Jag känner mig mycket pressad och osäker.

Tillägg 070514

Fantastiskt vad negativ jag är ibland. Jag tar på mig saker och felsteg som inte är mina. Anledningen till att jag vände mig till GFC var att jag visste att jag var dålig på dessa sidor. Jag behövde stöd och hjälp för att komma igång med denna verksamhet och det trodde jag framgick klart och tydligt. Det är nog inte fel att kalla mina problem med stress och självkänsla för socialt handikapp. Det var känt från början och jag tryckte på gång på gång för att få till stånd stöd i form av en projektgrupp. Hade det funnits stöd hade jag väldigt gärna övat mina sociala talanger och pratat mig varm för verksamheten i alla möjliga sammanhang. Det hade varit en mycket stor skillnad.

Smått kusligt att se hur jag vrider saker så de blir extra negativa ibland...

Inte heller stämmer det att jag mått extra dåligt "ända sedan i höstas", som jag får det att låta som. Det är depressionen som talar. När jag befinner mig nere i gropen tappar jag perspektivet och allt ser extra grått och mörkt ut. Dessa "deppgropar" varar timmar eller något dygn nu för tiden, förr var det veckor, månader eller längre...

Efter att i två månader ha skjutits upp blev äntligen GFC-styrelsemötet av där Sinnet.nu-rapporten skulle avhandlas. Jag drog en kort presentation av projektet och försökte belysa betydelsen av webbgemenskaper och den sociala webben för frivilligekonomin. Styrelsemedlemmar påtalade sin egen bristande datorvana och konstaterade att det tyvärr tar väldigt lång tid för väldigt lite att hända i föreningsvärlden ibland...

Godkänd rapport

Styrelsen ställde sig bakom rapporten och vi diskuterade i mycket svepande drag framtiden. De vill skapa en närvaro på den sociala webben för den sociala ekonomin i stort, inte enbart för sektorn psykisk ohälsa. Det tycker jag är en mycket bra idé, det står inte i konflikt med Sinnet.nu-idén på något allvarligt sätt.

Ingen social ekonomi på den sociala webben?

Men jag märker inte att mina invitationer till dialog leder till något konkret. De verkar tro att en ny gfc-webbplats med forumsfunktion räcker... Då blir jag besviken. Undrar om det dröjer sex månader eller tre år innan de undrar varför de har ett stendött forum? Eller varför de har så få besökare? Eller så finns det ingen som bryr sig, de ställer inte ens frågan.

Jag funderar på att gråta en skvätt...

När jag läste min dagliga dos rss-nyheter i Google-reader snubblade jag över tre grundläggande frågor när man startar ett projekt. Jag tänkte svara på dem i hopp om att belysa Sinnet.nu-projektets grunder.

1. Vem riktar sig Sinnet.nu-projektet till?

Sinnet.nu riktar sig till frivilligföreningar och grupper på området psykisk ohälsa som vill synas bättre på webben; och bli bättre på webben. Detta med hjälp av nya strategier på det som ofta kallas "den sociala webben".

Indirekt - men av avgörande betydelse - är givetvis föreningarnas egna målgrupper. De består ofta av människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Utan dem blir det ingen "sociala webben"-strategi. Det är de som skapar förutsättningen för föreningarnas existens - och Sinnet.nu-projektets existens.

2. Varför ska de använda Sinnet.nu?

Syftet är att hjälpa föreningarna att växa och utvecklas (med hjälp av moderna webbstrategier). Sinnet.nu hjälper föreningarna hjälpa målgruppen att växa och utvecklas.

Frivilligföreningarna får en resurs på webben som arbetar för deras frågor och mål. Ett viktigt kommunikationsverktyg som ger tydliga mervärdeseffekter med hjälpa av en begränsad egen insats. De får en strategi som ger samverkanseffekter; gemenskap; nätverkande, kunskaper med mera. Detta gäller både på grupp- och individnivå. Föreningarnas målgrupp blir delaktiga på ett sätt som är svår att föreställa sig om man är van att betrakta webben som en statisk broschyr med enkelriktad kommunikation. (Det finns mycket att vinna även om ni börjat använda er av forum, chatt och blogg till exempel.)

Föreningarnas frågor, syften och mål får mer uppmärksamhet, fler intresserade och fler frivilliga - både på och utanför webben. 

3. Vad kostar det?

Inget. Kostnaden täcks via externa bidrag i starten och förslagsvis sponsorer i framtiden. Det "kostar" någon enstaka timmes engagemang då och då på webben för att få ca en heltidstjänst som jobbar med detta.

Det finns mycket mer att säga, men det kanske är en bra början?

Läs också

Belysande missförstånd. - Vad projektet inte är.

När andra försöker sätta sig in i din egen tankegång och formulerar dina idéer med egna ord kan du lära dig viktiga saker. Var finns risken för missförstånd? Vad är svårt att ta till sig? Vad kan och bör förklaras på ett bättre sätt?

Här följer några reaktioner jag samlat på mig.

"Vi vill inte ersätta vår webbplats med en enda gemensam för flera föreningar."

Sinnet.nu är ett komplement till föreningarnas egna webbplatser. Se det som ett skyltfönster. Ni drar nytta av att Sinnet.nu ligger bra till i sökningar och får många besökare (i nuläget ca 2000 unika per månad - vilket enkelt kan bli många fler). När den positiva spiralen (se rapporten) börjar snurra blir den ett lokomotiv som drar besökare till alla deltagande föreningar och dess frågor.

Sedan finns då föreningshjälpen (som är just den delen som hamnat i skymundan!) där föreningarna får konkret hjälp och tips om hur de bättre använder webben för sina mål och syften. Men de får alltså fördelar utan ett alltför stort aktivt deltagande också. (Webbgemenskapen.se skapades för detta, men där är ännu mer dött än här nu.) Det kan också lämpligtvis handla om andra områden än webben; som ett riktigt föreningscenter på webben.

"Vi vill inte behöva förklara för dig vad som ska publiceras på webben. Det tar längre tid och blir krångligt."

Självklart inte. En viktig poäng! Detta strider helt mot tanken bakom den sociala webben. Det handlar ju om användargenererat innehåll (eller "föreningsgenererat" då kanske!?). Alltså föreningarna lägger själva in det de vill bidra med.

Sidospår: Uppfattas projektet som min privata sandlåda förstår jag definitivt varför det gått så trögt! Jag vill inget hellre än att degradera mig själv till en hjälpresurs eller delredaktör av något slag. (Eller varför inte webb-tv? Jag vill gärna syssla mer med video-produktion som jag höll på med för några år sedan.)

"Vi vill ha full kontroll över vad som står på webbplatsen."

Den sociala webben handlar om användarmedverkan. Det finns helt klart avigsidor med att låta "vem som helst" få skriva inlägg och bidra med innehåll. Men de positiva effekterna av att samla på sig en sådan kunskapsbank och kollektiv intelligens som jobbar för allas bästa, är svår att beskriva i ord. (Här finns verkligen ett stort tomrum som väntar på frivilligföreningarna på det här området!)

Det finns självklart regler och moderatorfunktioner med mera. Liksom i verkliga livet finns det människor som agerar på sätt som går ut över andra. Det är inget konstigt med det. Under pilotåret hade vi väldigt höga krav på uppförandekod. Nivån får vi diskutera och komma överens om gemensamt.

Här finns det en poäng med att föreningarna har en separat "vanlig" föreningswebbplats där de har "full kontroll" och sedan finns med på ett hörn till en "sociala webben"-webbplats där de experimenterar och undersöker nya strategier och funktioner som har med användargenererat innehåll och kollektiv intelligens att göra.

Varmt välkomna med fler invändningar och frågor. Det är så vi kommer fram till en bra lösning!

Det viktigaste nu är att nå ut till föreningarna och tala om allvaret i situationen. Om de inte visar att de är intresserade av att stå bakom projektet så går de miste om mer än en heltidsengagerad som fullt ut arbetar för deras frågor.

Jag sitter nu och filar på ett brev till dem. Det går inte så bra.

Paradigmskifte på webben

Problemet är ganska enkelt att förstå. (Eller?) Den "gamla" webben handlade om enkelriktad kommunikation. Nu pratar vi om "den sociala webben" med riktiga möten, gemenskap och engagemang på nätet. Hittills har vi använt webben på motsvarande enkelriktade och statiska sätt som tidningar eller broschyrer. Genom teknisk utveckling och mognad finns nu många bra lösningar. Jag försöker nu förmedla den här stora och viktiga förändringen till föreningslivet, och hur väldigt stor nytta de skulle ha av denna nya teknik och det nya sättet att tänka.

Odla, skörda, plocka!

Det är som ett stort svart tomrum på webben som väntar på att fyllas av dem. Eller en stor trädgård med frukter som väntar på att plockas.

Den strategin jag nu arbetat fram innebär att föreningslivet får konkreta, påtagliga, tydliga och snabba fördelar - gratis.

Svårt att nå ut

Men som jag redan sagt på ett annat ställe; det är väl inte konstigt att föreningarna inte hoppat på tåget när jag haft så svårt att formulera mig och nå ut till dem! Dels brukar jag gömma mig bakom datorskärmen. Dels dröjde det ju till efter pilotåret innan jag kom på hur jag skulle beskriva den smarta principen bakom konceptet. Det vill säga det som gör att verksamheten blir långsiktig och att kvalitén garanteras.

Sedan kan man jämföra med det tidigare inlägget "Sinnet.nu i framtiden" från 20061124. Det fyra månader sedan! Det är en aning jobbigt att se att jag verkligen jobbar i sirap! (Det vill säga mår dåligt och blir blockerad av stress.)

Har du orkat läsa igenom det här, är det extremt viktigt att du hör av dig till mig, om du tycker det är ett viktigt projekt. (Använd kontaktsidan om du inte har någon annan metod.)

Se också

Belysande missförstånd.

Det är dags att separera mina personliga reflektioner och de inlägg som rör projektet. Därför provar jag att här lägga till en blogg under Om Sinnet.nu.

Ämnet är extra aktuellt nu eftersom projektet är en aning osäkert. Föreningarna har inte hakat på som de "borde" och saker och ting utvecklar sig i snigeltakt. (Mycket beroende på mina egna stressproblem. Men det ämnet går jag alltså inte in på djupare här. Kolla i min personliga lya istället.)