Mina ansträngningar att hålla liv i projektet har till stor del flyttat till Webbgemenskapen.se nu. Om det är permanent vet jag ännu inte. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Jag är oerhört ledsen för det!

I en gammal blogg (originalet ligger ej ute) kan man se hur tankarna på Sinnet.nu började ta form. Den 24 april 2004 sker vändpunkten. Det är härligt att läsa! Jag blir riktigt glad!

Desto tråkigare är den nuvarande situationen... Jag lyckades inte förankra projektet så att pilotåret fortsatte med en seriös satsning. I somras blev jag arbetslös. Min (redan mycket låga!) ersättning från a-kassan börjar snart sänkas. Jag har mått dåligt ända sedan i höstas på grund av att stödet inte funnits från föreningarna - eller kanske snarare att jag inte nått ut... Mina egna spöken har tittat upp och ställt till det. Jag har inte lyckats vara speciellt drivande, gjort påstötningar eller spritt idén på ett mer aktivt sätt.

Frivilligföreningarna har fullt upp med sitt. Jag ser att de skulle vinna med en modern webbstrategi, men når inte ut till dem.

Nu har jag några trådar ute, vilket är väldigt bra, men saker och ting har alltså gått absurt långsamt. Jag känner mig mycket pressad och osäker.

Tillägg 070514

Fantastiskt vad negativ jag är ibland. Jag tar på mig saker och felsteg som inte är mina. Anledningen till att jag vände mig till GFC var att jag visste att jag var dålig på dessa sidor. Jag behövde stöd och hjälp för att komma igång med denna verksamhet och det trodde jag framgick klart och tydligt. Det är nog inte fel att kalla mina problem med stress och självkänsla för socialt handikapp. Det var känt från början och jag tryckte på gång på gång för att få till stånd stöd i form av en projektgrupp. Hade det funnits stöd hade jag väldigt gärna övat mina sociala talanger och pratat mig varm för verksamheten i alla möjliga sammanhang. Det hade varit en mycket stor skillnad.

Smått kusligt att se hur jag vrider saker så de blir extra negativa ibland...

Inte heller stämmer det att jag mått extra dåligt "ända sedan i höstas", som jag får det att låta som. Det är depressionen som talar. När jag befinner mig nere i gropen tappar jag perspektivet och allt ser extra grått och mörkt ut. Dessa "deppgropar" varar timmar eller något dygn nu för tiden, förr var det veckor, månader eller längre...

Efter att i två månader ha skjutits upp blev äntligen GFC-styrelsemötet av där Sinnet.nu-rapporten skulle avhandlas. Jag drog en kort presentation av projektet och försökte belysa betydelsen av webbgemenskaper och den sociala webben för frivilligekonomin. Styrelsemedlemmar påtalade sin egen bristande datorvana och konstaterade att det tyvärr tar väldigt lång tid för väldigt lite att hända i föreningsvärlden ibland...

Godkänd rapport

Styrelsen ställde sig bakom rapporten och vi diskuterade i mycket svepande drag framtiden. De vill skapa en närvaro på den sociala webben för den sociala ekonomin i stort, inte enbart för sektorn psykisk ohälsa. Det tycker jag är en mycket bra idé, det står inte i konflikt med Sinnet.nu-idén på något allvarligt sätt.

Ingen social ekonomi på den sociala webben?

Men jag märker inte att mina invitationer till dialog leder till något konkret. De verkar tro att en ny gfc-webbplats med forumsfunktion räcker... Då blir jag besviken. Undrar om det dröjer sex månader eller tre år innan de undrar varför de har ett stendött forum? Eller varför de har så få besökare? Eller så finns det ingen som bryr sig, de ställer inte ens frågan.

Jag funderar på att gråta en skvätt...

Det viktigaste nu är att nå ut till föreningarna och tala om allvaret i situationen. Om de inte visar att de är intresserade av att stå bakom projektet så går de miste om mer än en heltidsengagerad som fullt ut arbetar för deras frågor.

Jag sitter nu och filar på ett brev till dem. Det går inte så bra.

Paradigmskifte på webben

Problemet är ganska enkelt att förstå. (Eller?) Den "gamla" webben handlade om enkelriktad kommunikation. Nu pratar vi om "den sociala webben" med riktiga möten, gemenskap och engagemang på nätet. Hittills har vi använt webben på motsvarande enkelriktade och statiska sätt som tidningar eller broschyrer. Genom teknisk utveckling och mognad finns nu många bra lösningar. Jag försöker nu förmedla den här stora och viktiga förändringen till föreningslivet, och hur väldigt stor nytta de skulle ha av denna nya teknik och det nya sättet att tänka.

Odla, skörda, plocka!

Det är som ett stort svart tomrum på webben som väntar på att fyllas av dem. Eller en stor trädgård med frukter som väntar på att plockas.

Den strategin jag nu arbetat fram innebär att föreningslivet får konkreta, påtagliga, tydliga och snabba fördelar - gratis.

Svårt att nå ut

Men som jag redan sagt på ett annat ställe; det är väl inte konstigt att föreningarna inte hoppat på tåget när jag haft så svårt att formulera mig och nå ut till dem! Dels brukar jag gömma mig bakom datorskärmen. Dels dröjde det ju till efter pilotåret innan jag kom på hur jag skulle beskriva den smarta principen bakom konceptet. Det vill säga det som gör att verksamheten blir långsiktig och att kvalitén garanteras.

Sedan kan man jämföra med det tidigare inlägget "Sinnet.nu i framtiden" från 20061124. Det fyra månader sedan! Det är en aning jobbigt att se att jag verkligen jobbar i sirap! (Det vill säga mår dåligt och blir blockerad av stress.)

Har du orkat läsa igenom det här, är det extremt viktigt att du hör av dig till mig, om du tycker det är ett viktigt projekt. (Använd kontaktsidan om du inte har någon annan metod.)

Se också

Belysande missförstånd.