När man talar om dialektisk beteendeterapi  förkortar man det oftast till DBT. På 1980-talet fanns det inte så mycket som hjälpte de människor som led av borderline personlighetsstörning eller var kroniskt suicidala. De behandlades då med vanlig kognitiv beteende terapi (KBT). Därför utvecklades DBT som i studier har visat väldigt goda resultat.
Nu för tiden används denna terapiform för andra patientgrupper också.

Man går tillväga så att man har c.a 1,5-2 timmar färdighetsträning och individualterapi i veckan. Färdighetsträning innebär i korta drag att öva upp sina förmågor att hantera de situtioner som är problem för den som tar emot DBT.  Ibland kan man behöva ytterligare telefonkontakt el. dyl. för att så ofta som möjligt kunna applicera färdigheterna man lärt sig i de vardagliga kriserna. Man lär sig oftast de olika färdigheterna i grupp medans individualterapin endast sker med en själv och en annan terapeut .

Begreppet mindfulness, eller medveten närvaro som det kallas på svenska, härstammar från DBT, och är en av strategierna man kan använda för att acceptera nuet och stå ut med ångestkänslor. Det finns en förutbestämd plan för hur man utför DBT. Allting är väldigt noga planerat och strukturerat.

Individualterapin är som ett komplement till färdighetsträningen där man noga analyserar allting som påverkat en under veckan. Man får t.ex. fylla i en journal där bl.a självskadebeteende, ångestfyllda situationer och triggers är viktiga punkter att analysera i individualterapin.

Genomgående i hela DBT är tanken att man alltid gör så gott man kan och att man alltid kan arbeta mot att förbättra sig själv. Ganska tydligt märks att det finns influenser från zen-buddhismen.