Suicidalitet är normalt. Liksom ångest och depression har självmordstankar en överlevnadsfunktion. Dessa företeelser finns eftersom de hjälper oss i vissa situationer. Det är när vi inte blir hjälpta av dessa mekanismer, och istället sjunker djupare ner i problemen, som vi blir "sjuka". Det är på grund av många hundratals - eller till och med tusentals - år av tabun och förbud som vi inte längre ser de ändamålsenliga sidorna.

Inre dialog

Självmordstankar är en normal del av den "inre dialogen" som vi alla har. En mindre del - men normal och viktig del. Genom den inre dialogen kommer vi till insikt om att vi har makt över vårt liv och att vi har möjlighet att avsluta det. Av flera skäl är det normalt:

• De flesta har någon gång lekt med tanken att ta sitt liv.
  
• Att vara medveten om hur kort och bräckligt livet är fyller det med intensitet och meningsfullhet.
  
• Att ställa sig själv inför döden kan ge nya perspektiv och därmed leda till att nya vägar öppnar sig.
  

Det är när suicidtankarna inte kommer med nya tankar och lösningar som vi kan sjunka djupare och handlingsalternativen blir färre istället för fler. Det är när suicidaliteten blir den förhärskande tanken som det blir onormalt. Det normala har då övergått till något patologiskt, "sjukligt".

Bryta skammen

En viktig insikt för att  bryta skammen kring självmord är alltså att inse att det är något naturligt och normalt förekommande vi pratar om. Vissa delar av suicidaliteten är fullständigt normala och är något vi alla upplever någon gång.

Källa

• Ångestsyndromsällskapets (ÅSS) medlemstidning ÅSS Emellan, nr 1, 2006. Artikeln "Vägen in i fällan och ut igen" av Jan Beskow.

Mer information

• Vårdguiden i Stockholm har bra information: Självmordstankar, självmord hos unga, råd till anhöriga.
• BRIS faktablad om självmord och självmordstankar [pdf].