Sitter och försöker återgå till arbete efter drygt tre veckors semester....men jag vet inte riktigt vad jag fick semester från. Arbetet tänker ni kanske automatiskt.... Det är ju det vi ska vila oss från... det är normen. Men min arbetsplats har ju mitt i all stress blivit min säkerhet. Just för att jag kan gå hit och sitta på mitt kontor, kämpa med artikelskrivande...just därför tar jag mig ju upp på morgonen.... Nog är det ofta tanken på att jag måste sköta mitt jobb som gör att jag lyckas låta bli att skada mig själv på kvällarna. Den frenetiska viljan att upprätthålla fasaden. Att få tillvaron att verka normal.

Jag vill ta semester från mig själv istället. Tänk att kunna få 3 veckors semester från svängningarna i måendet. Att i 3 veckor få slippa dödstankarna, impulserna att skada, uppgivenheten. Hur skulle det vara? Skulle jag känna igen mig själv från förut? Kan man återknyta kontakten med den person man en gång var. Den som trodde på framtiden. Den som hade ett leende som var förankrat i inutiet, inte bara målat på fasaden. Finns den personen ännu kvar? Jag måste få tro att hon finns kvar...det lilla hoppet måste få finnas kvar....