Idag lyssnade jag på ett radioinslag som handlade om ett ämne som intresserade mig. En av deltagarna hade darrig röst, tog onaturliga pauser och verkade mycket nervös när hon pratade. Genast blev jag mycket irriterad. Jag kunde inte lyssna på innehållet utan störde mig väldigt mycket på denna deltagare. Efter en stund kom jag på att jag skulle prova att "lyfta" mig och se på situationen i stort.

Då började jag komma på att det nog är ganska nervöst för en ovan "Svenson" att sitta i en studio och prata i direktsändning (vilket jag inte vet att det var, men i all fall). Det var ganska strongt gjort faktiskt. Hon kanske i förväg var medveten om sin nervositet men beslöt att framföra sitt budskap ändå. Till slut beundrade jag henne och kunde helt och fullt lyssna på innehållet i programmet igen.

För egen del kan sådana tankegångar hindra mig från att delta i sammanhang som jag egentligen vill delta i. Hur ska jag låta? Vad ska andra tänka? Skit i det! Var modig istället! Det var jag som reagerade idiotiskt till att börja med. Inte att hon ställde upp!

Hur reagerar jag i möte med andra? Vad kan jag lära mig om mig själv? Det handlar boken Att Välja Glädje om.