Dokumentåtgärder
Naiv optimist
Det blir bra om ett år, har jag tänkt gång på gång i mitt liv. Men det blir inte bättre om man själv inte gör det bättre.
Nu har jag "åkt dit" igen! En gammal tankefälla, eller vad jag ska kalla det. När jag börjar ett nytt "projekt" - det kan vara utbildning eller jobb eller nåt annat - så tänker jag mig in ett halvår eller ett år fram i tiden hur bra saker och ting kommer att vara. Ofta handlar det om den sociala sidan. Hur knöligheterna på ett magiskt sätt försvunnit. Jag är trygg i mig själv och tar min plats i ett socialt sammanhang på ett naturligt och självklart sätt.
Det är bara det att det inte händer
Nu gällde det min roll i Sinnet.nu-projektet. Jag har gömt mig bakom datorskärmen istället för att prata med föreningar eller jaga sponsorer och ekonomiska lösningar. För ett år sedan trodde jag att jag rak i ryggen nu skulle knata runt bland föreningar, sponsorer och andra intresserade, presentera idén på ett naturligt och självsäkert sätt och vinna deras gillande och få en grupp sympatisörer som engagerade sig.
Det har gått väldigt mycket långsammare än tänkt och jag har inte fixat min roll som "samordnare" speciellt bra.
Nu handlar inte det här inlägget om att jag uppfattar mig själv som oduglig, inte fixar det jag lovar och att jag gräver ner mig för det som hänt. Nej, det är inte grejen, jag är egentligen riktigt bra på att se framåt, nu för tiden. Det är inte det jag hakar upp mig på. Men jag fick en intressant deja vu-upplevelse. Exakt den här känslan har jag varit med om förut.
Ny miljö, ny utbildning, nya arbetskamrater, ny stad, nytt projekt - ska leda till att jag mår bättre och finner min plats på det sociala planet. Det händer aldrig.
Tydlig bild
Varför blir det så? Är det negativt att vara optimist? Är det fel sorts "optimism"(!?). Jag har en tydlig bild och stark känsla av vem jag "egentligen" är. Hur jag "egentligen" är. Bakom skal, masker, roller och försvarsmekanismer. Den trygga, glada Daniel med god självkänsla. Den jag egentligen är. Är det inte jag? Finns inte han?
Hur plockar jag fram honom? Vilken pusselbit saknas?
Saknade pusselbitar
Säg till när du hittar den saknade pusselbiten. Jag letar också!
Det låter som om du är bra på att sätta upp mål och att stämma av om de har uppfyllts. Mitt största problem än så länge är att komma fram till vilka mål jag vill sätta upp. Jag har hört att för att ett mål ska vara attraktivt måste det vara djärvt. Det innebär att man inte kan vara 100% säker på att lyckas. Att man vid utvärderingen kommer fram till att målet inte är uppfyllt betyder inte det att det har misslyckats. Frågor som är viktiga att ställa sig: Är någon del av målet uppfyllt? Är målet fortfarande intressant att sträva mot? Behöver jag mer tid? Vad behöver jag förändra för att uppnå målet? Jag har som sagt inte själv kommit så långt än, men jag tycker att det låter vettigt.
Vilka mål?
För inte så länge sedan hade jag mycket stora problem med vilka mål jag skulle sträva efter. Senare har jag kommit på att målet är att "må bra". Egentligen är det så "enkelt". Vad du gör beror på omständigheter eller vad du har lust med.
Sedan är det också en poäng att sätta målet lite högre än vad som är "bekvämt". Du ska utmana dig själv. En liten, liten utmaning. Det ska kännas som en seger när du nått dit. Mår du riktigt dåligt kan det vara att läsa förstasidan i en morgontidning, ta en promenad, eller nåt mer avancerat...
Ny start
Kan känna igen det där med att "börja på ny kula". Man tror att allting ska bli bättre om man flyttar och byter jobb/skola osv. Kruxet är ju att man tar med sig sina problem vart man än går. Iofs kan de ju bli mycket bättre i vissa miljöer och sämre i andra men i alla fall - har man inte arbetat sig igenom dem är de egentligen inte borta.... puh! =)